En dikt från 2012

det är inte så att det är synd om mig

för tusen ballonger betyder frihet och hej,

vad vore väl livet utan något svårt,

vad vore det mjuka utan något hårt.

alla har gömslen och skrymslen och vrår,

men bara ingen trampar på ömma små tår,

så klarar vi oss alla tillsist och tillslut

och för de som inte gör det vi ropar salut.

salut det är franska det visste ni nog

i frankrike finns vemod som aldrig någonsin dog.

ingen takt ingen ton men det är ifrån jon,

han var min morbror alldeles innan jag drog.

men det jag ville säga var att fast det gör ont,

så kan man resa sig och fylla allt det som är tomt.

det kan gnaga man kan klaga ingen mening med det.

bara du älskar så är kärleken het.

man gömmer sig i sitt skrymsle,

i sin gråa mörka vrå.

men bara runt hörnet försöker livet se på.

jag sa inte svarta för att hoppet finns kvar och

Allting beror på de valen vi tar.

Klockan är 10, jag har gjort inlagd gurka, druckit kaffe, ätit frukost. Stirrat på datorskärmen en timme och försökt skriva. Sitter och pratar med mina plantor. Det är kallt och skönt grått ute. Saknar inte värmen. Min bästavän gifter sig om en månad. Quid est sommarlov? Ett minne blott. Är trött på att resa. Ska till Lule nästa vecka, kommer bada i älven varje kväll. Är ledig på midsommarafton för första gången på två år. Men vad är midsommar? Fruktbarhetshögtid när svenskar är keffa. Önskar sommaren var lite lite längre för det är så underbart när allt står på paus även om jag själv jobbar som vanligt. Människor är inte lika hetsiga. Har en dålig teori om att jag är lugnare än genomsnittet eftersom jag har onormalt lågt blodtryck men alla mina medicinska kunskaper är medeltida och skrockfyllda. Ska till Växsjö i helgen och lyssna på min favoritledarskribent som är redaktör på Smålandsposten. Är nervös för det och blir alltid så trött av det intensiva umgänget men tycker det är väldigt roligt och förhoppningsvis viktigt.

Gränslöshet

Har haft en ständig inre kris hela denna termin av mörker som är i samtiden. Den har funnits där hela livet men den blir värre när jag engagerar mig mer i världen istället för att isolera mig på teologiska universitet eller på andra sidan jorden. Jag älskar att leva klosterlivet men man går alltid ut i öknen för att ha något att ge andra när man kommer tillbaka. Men när man kommer tillbaka är det svårt att inte dras med. Det fungerar en stund men sedan slår det lätt bakut och jag inser att jag behöver gå ut i öknen igen för att inte förlora mig själv. Det är lite radikalt och man ska aldrig tro att något är svart eller vitt men det finns många saker som är fel och som man måste vara varsam emot. Jag blir mer och mer överrumplad över den gränslöshet som finns i samhället idag och som alltid varit i människans natur men skillnaden är att den idag uppmuntras istället för att begränsas.

Några av de saker som är fel är den överdrivna materialismen och konsumtionen. Sexualiseringen av samhället, det pornografiska som ligger över alla industrier och fler och fler människors sätt att leva på. Narcissismen som främst göds i sociala medier. Vårdslösheten mot natur och andra människor som grundar sig i att den egna njutningen är det högsta målet. Att inte värdera liv. Det överdrivna fokuset på upplevelser och resor som meningen med livet (personlig lycka som högsta mål) och som därefter läggs upp och blir ännu ett sätt att göda narcissismen.

Problemet med alla de saker jag räknat upp är att många märker att det är fel och försöker strukturellt skuldbelägga andra genom ett överdrivet fokus på gärningar eller på enskilda botgörelser (bli vegan, bli nykterist, ge pengar) (behöver inte ens påpeka att det inte är fel i sig att vara något av detta men att det inte är det det handlar om). Men det blir i slutändan del av samma ekorrhjul. Det är som att spendera ofantliga pengar på ”Cleansing food” för att rensa kroppen från allt skit man stoppar i sig annars. En bättre väg att gå är att bara ta hand om sin kropp helatiden så gott man kan. Alla dessa nya moraliserande religioner fyller bara det vakuum vi har från verkliga religioner. Det som gör att det skiljer sig ifrån till exempel kristendomen är att kristendomen faktiskt inte huvudsakligen är en renlevnadslära (även om många historiskt nyttjat den som det). För kristendomen är det slutgiltiga fokuset en fullständig omvändelse och djup kärleksrelation med Gud som är människans skapare. Utan detta mål blir all strävan efter ett ”rent” liv förgänglig. Att som modern människa se problematiken i rotlöshet materialism och pornografi hjälper inte om det bara leder till en förbudssträvan och en besatthet av renhet. Renhet kräver helgelse och offer och i slutändan – omvändelse. Att besatt sträva efter det leder bara till förtvivlan och missmod eftersom människan inte klarar det av sig själv. Att dessutom skylla på andra (staten, konsumenter osv) gör att du inte ser bjälken i ditt eget öga samt förflyttar möjligheten att förändra till själv till något utanför din förmåga vilket inte är sant och realistiskt. Du klarar det inte själv men bara du kan välja att vilja förändra dig genom att ta hjälp av andra och leva med Gud.

Jag låter inte så öppen när jag skriver såhär men det är för att jag tror på det jag skriver. Jag trodde väldigt länge att målet i livet var att vara öppen, för det är vad världen lär oss. Och jag blev det. Jag kunde ta in hela världen och tolerera den men desto mer jag öppnade mig för desto mer insåg jag behovet av gränser. Människan är gränslös i sig själv och behöver ramar, strukturer och rötter för att må bra. Precis som sann frihet finns i ansvar så finns sann tolerans i gränsdragningar. Det gränsöverskridande som finns i korsfästelsen genom att den är till för alla ligger i att den drar alla till SIG. Gud blir människa – krossar alla gränser – för att kunna dra alla människor till sig – tillbaka till gränserna vi hör hemma i – innanför en kärleksrelation med Gud och varandra.

Poängen är att hjärtats omvändelse gör att resten ”löser” sig. Är du en hel människa vill du ta hand om din kropp, älskar du dig själv väljer du bra relationer. Älskar du andra hjälper du andra och bryr du dig om det som är viktigt tar du också ansvar för naturen. Och tänker du ett steg längre så inser du att du inte kan påverka om jorden går under eller inte och att vi är här på jorden en så otroligt kort tid. Framförallt som skall bevaras skall du bevara ditt hjärta ty det är därifrån livet utgår. Du kan inte bära hela världens skam på dina axlar men du kan välja att leva det livet du är menad att leva och ta ansvar.

Det finns rätt och fel och även om det aldrig är helt svart eller vitt så kan vi nå det. Och även om det inte skulle vara baserat på den kristna tron på att det finns en Gud som skapat oss så är det fortfarande inte en rimlig väg att gå att drivas av skam eller skuld för att göra allting rätt. Det är då vi får en uppgiven gränslöshet istället eftersom människor känner sig för misslyckade för att klara något annat än en värld där allt är tillåtet. Men det blir då istället andra regleringar än de ursprungliga eftersom vi förstår att våra handlingar har konsekvenser. Jag tänker på en gammal låt av Emil Jensen: ”stressa inte, oroa dig inte” som belyser något liknande. Jag rekommenderar att lyssna på den men kan dela texten här. Kontentan är att det är bra att stressa och oroa sig över livet och bry sig om de val man tar, det hjälper en att göra rätt (och fel) hela tiden istället för att följa radikala pendelsvängningar. Vi behöver gränser och renade liv men vi behöver framförallt ett rent hjärta. Detta får vi i kärlek och inte i frihet eller flygskam men bot och ånger är förutsättningar för omvändelse och förlåtelse som leder oss till kärleken.

Stressa inte, oroa dig inte

låt ingen annan definiera vem du är, jämför dig inte med någon annan, hitta din väg och gör det så tidigt i livet som möjligt. helst innan du gjort dina gymnasieval. men stressa inte och oroa dig inte. 
res mycket, upptäck världen – annars har du ingenting att minnas när du blir gammal. åk till alla världsdelar, inte bara som turist, utan luffa runt och bo med lokalbefolkningen. träffa indianer och delfiner, men akta dig för sjukdomar, våld och droger. det är jättevanligt att den som reser blir rånmördad. och vaccinera dig – även om det finns en massa sjukdomar man inte kan vaccinera sig emot och ibland är biverkningarna av vaccinet värre än själva sjukdomarna. men stressa inte. och oroa dig inte.


ät mycket vegetarisk mat, sänk ditt kolesterolvärde, men se till att få i dig alla livsviktiga proteiner och mineraler och inte minst vitamin b12. brist på b12 ger dig håravfall, depressioner och i värsta fall för tidig död. men kött är ännu värre, det ruttnar i kroppen och täpper igen dina blodkärl, vilket också är livsfarligt. men stressa inte, det gör det bara värre. och oroa dig inte.  för oro för sjukdomar kan bli en självuppfyllande profetia. så oroa dig inte. men kolla alla knölar och alla fläckar och var väldigt vaksam på minsta förändring i aptit och avföring – det kan vara något livshotande. men stressa inte, det gör det bara värre. och oroa dig inte, då blir du ännu sjukare.


börja på yoga. själen sitter i kroppen och kroppen sitter i själen. så slappna av. om du inte slappnat av innan du somnar blir din nattsömn orolig och störd nattsömn förkortar din livslängd med i genomsnitt 10 år. men sov inte bort dagen heller. sover du ett par timmar för länge varje dag försvinner mer än 50 dygn per år. och räknat då på 72 år – över 3600 dygn, det vill säga 10 år då också, helt i onödan. så sov exakt så mycket som just du behöver och sov gott. stressa inte, oroa dig inte.


ha bra självförtroende. om du har dåligt självförtroende så lyser det igenom och du blir precis så ful som du tror att du är. se därför till att ha bra självförtroende, tro på dig själv – ingen annan gör det. om du har dåligt självförtroende så kommer folk att trampa på dig, behandla dig som att du var precis så värdelös som du tror att du är. det kan ta en hel livslängd att bygga upp ett gott självförtroende, det raseras på bara ett par sekunder. men stressa inte oroa dig inte, det syns på dig och ser inget vidare ut. förträng inte dina problem och inre konflikter. om du går runt och håller allt för dig själv så hittar problemen andra kanaler. du blir sjuk både psykiskt och fysiskt. men gå inte runt och prata om dina problem, livet är alldeles för kort för att vara dyster. var lycklig, ett gott skratt förlänger ju livet. se till att ha roligt hela tiden, omge dig bara av roliga människor och var rolig själv. annars vill ingen vara med dig och ensamhet är livsfarligt, det är vetenskapligt bevisat. men lär känna dig själv och umgås mycket med dig själv för förr eller senare blir du ensam. men stressa inte, oroa dig inte.


var en god konsument, det är du som bestämmer hur världen ska se ut. så börja på din arbetsplats, på din skola, på dina barns dagis. engagera dig i allt som sker lokalt, men minst lika mycket globala konflikter för dem angår dig om jorden går under går även dina barns dagis under. så sopsortera, cykla till jobbet, spendera all fritid med familjen, engagera dig fackligt, i idrott, och ha en egen hobby, stressa inte, oroa dig inte.


ärv bra gener, ha ett kreativt arbete, var i solen och akta dig för solen. ha en snygg kropp men var inte ytlig. hitta dig själv, var framåt, ta det lungt, ta för dig, visa hänsyn, ha skinn på näsan, ha kött på benen, var ödmjuk, var dig själv och anpassa dig. ärv bra gener. ät olivolja, men stek för allt i världen inte olivolja. var om dig och kring dig, ta det lungt, engagera dig, var kreativ, stressa inte, oroa dig inte, hitta dig själv, ärv bra gener, mät din mage, ha bra en bra självsyn, ta hand om andra, tänk på dig själv, stressa inte, oroa dig inte.

Men om du aldrig stressar så är det för att du inte vill någonting, och om du aldrig oroar dig så är det för att du inte bryr dig. Så stressa. Oroa digDet är lugnt. Det tyder bara på att du är vid liv.

Gryning

Sålänge du har ett stort hjärta. Framförallt som skall bevaras ska du bevara ditt hjärta ty därifrån utgår livet.

Har försökt skriva en text i fyra år nu om hur jag blev kristen men det är så svårt att förmedla något som är så viktigt för mig. Har dessutom fått skrivhäfta och klarar inte skriva någon av alla de texter jag borde skriva. Väntar på att förlösas ur denna sommardvala. Eller väljer att förlösas ur sommardvalan men är fortfarande rädd för att misslyckas.

Tro får aldrig reduceras till lärokonflikter. Dessa är viktiga och det finns de som skall sköta dem men Gud skapade världen innan böcker fanns. Jag vet att det är fett banalt att säga så, Kristendomen skulle kanske inte ens varit någonting om vi inte kunnat föra vidare den muntliga traditionen i text och språket är ju allt som är fallet hehe. Men det som verkligen räknas – som är utanför språket som Wittgenstein säger – det är ju det verkliga livet med Gud. Och det kan man nästan inte beskriva.

Ibland missar kristna skogen för alla träd, hjärtats omvändelse på djupet och ett liv i bön och gemenskap med Gud och andra kristna är vad allt handlar om. Vad vill Gud ha i slutändan? Inte dina gärningar utan ditt hjärta. Hela dig. Och man ger hela sig genom att kapitulera, ge upp allt. Inte genom att klamra sig fast vid allt som ger livet trygghet och struktur även om det ena inte behöver motsäga det andra.

Alla kyrkor där människor finns har brister, somliga mer än andra. Det är bara att läsa Paulus brev till församlingarna, vissa hade verkligen fått grundläggande sanningar helt om bakfoten. Du måste lita på att Gud är större än det. Alla frågar om jag ska konvertera och jag har ingenting att aktivt ta avstånd ifrån i de äldre kyrkorna men jag måste gå dit Gud leder mig. Han ledde mig till att läsa katolsk teologi vilket räddade min kristendom från att bli abstrakt platonsk panteism och det tror jag är en förutsättning för att jag skulle få behålla tron. Men Gud ledde mig också till en karismatisk kyrka i Thailand som fick mig att se att Kristendomen också är något större än sina rötter och traditioner och hur den kan förvandla människors liv bara genom det evangelium den bär.

Hela mitt liv har jag haft en ambivalent relation till det glättigt frikyrkliga men frikyrkor har även alltid varit mer än så. På frukten känner man trädet och så länge en kyrka bär god frukt bör man tacka Gud för det. Jag växte på gott och ont upp i den tradition jag växte upp i och det var där jag döpte mig och mötte Gud – något som förändrade hela mitt liv. Jag har respekt för att mina föräldrar planterade mig där och har inte ett behov av att ta avstånd ifrån det även om jag skulle kunna skriva en bok om allt som jag har tyckt varit irriterande och svårsmält. Men så länge det är här jag står måste jag ödmjuka mig inför att Gud vet mer än mig. Det är därför man är del av en kyrka. Jag vet inte varför jag skriver om det här, det blir bara obehaglig läsning för alla som känner att jag missförstår deras tillhörighet åt båda hållen men hela den ekumeniska frågan ger mig en liten klump i magen eftersom jag tror att vi är en kropp egentligen och att det är så det borde vara men jag vet inte hur det skulle kunna förverkligas.

Jag trodde väl när jag var mindre att det skulle ge mig samma känsla att besöka ortodoxa och katolska kyrkor som jag fick när jag besökte Svenska Kyrkan – en ekande avsaknad. Men det var tvärtom. När jag gick in en katolsk kyrka första gången i vuxen ålder fick jag samma gråtmilda erfarenhet av Gud bara genom att gå in i rummet som jag får i kyrkan jag växte upp i. Jag gråter ofta när jag går in i kyrkor och den erfarenheten sa mig att det här är Guds hus och jag är bara glad att jag får komma in. Jag älskar att jag i dessa kyrkor oftast vet vad jag har att vänta vart jag än är i världen och att jag kan lita på att jag oftast får möta Gud där. Det är inte riktigt detsamma med protestantiska kyrkor eftersom de alla är olika varandra och du vet inte vilken av dem du kommer att möta förrän du kommit dit.

En erfarenhet jag bär med mig av att växa upp i en kyrka som är lite utan rötter är att jag upplever att alla äldre kyrkor bär mina rötter. De hjälper mig att hålla kompassen rätt och är förvaltare av ortodox lära och jag är väldigt tacksam för det i en tid där världen drar och sliter i uppenbarelser och sanningar som är svåra att bevara när du står med dem ensam i handen.

Fast jag är såklart aldrig ensam. Jag står med min hand i himlen (Dubbla Jonathan Johansson referenser lol) och litar på att Gud leder mig rätt. Där han är vill jag också vara och det var det beslut jag tog när jag döpte mig när jag var fjorton. När du tar ett val och ett beslut så förändrar det ditt liv – men du måste välja.

Ljus

Sommarkvällar, min syster ligger och snarkar bredvid i sängen. Att sova skavfötters med henne påminner mig om vår barndom och 11 år av att dela rum ihop.

Träffade Chic Clique idag och blev hackad på för att jag tyckte drickan smakade solsken eftersom den var gyllene men det är tydligen inte logiskt möjligt att koppla smaker till synintryck utan endast till lukter. Men det tycker jag inte – sinnen hänger ihop och metaforiska beskrivningar fungerar ibland bättre än konkreta smaker eftersom de säger något mer. Ja jag använder min privata blogg för att få sista ordet i en diskussion med mina bästa vänner men de läser den inte ändå hehe.

Att bo i kalla länder är att bara leva halva året. Men man lever så mycket på sommaren istället att det nästan är värt det. Dagarna tar aldrig slut och det är konstant ljus och doft. Allting smakar mycket mer. Det är lite som att bada i ljus och solsken helatiden.

Det påminner mig om en dikt jag älskar:

Bara en låt

på en lånad fiol.

Bara mitt sura,

gamla jag

i trånga kamrar;

en grå höstdag

och en grym sorg.

Men fiolen under hakan

är hälleberget.

Och hälleberget simmar

i en sjö av sol.

Och jag badar i dess ljus

och njuter,

och jag rensas i dess ljus,

och rasar,

ty smutsen är kär.

Men till sist är också jag

bara ljus,

sjungande ljus

kring hälleberget.

Kommentera, subscribe osv. (send help/nudes)

Vad tycker ni om att utöva påverkan på andra länder genom utvecklingsbistånd? Västerländska idéer som ska överföras på andra länder för att de ska få pengar. Jag ogillar svensk idéimperialism eftersom jag inte håller med om alla idéer men samtidigt använder ju Kina också bistånd för att få ekonomisk makt – dock utan idéer. Oavsett kommer någon styra. Borde Europa då styra mer eller mindre eftersom vi har ”bättre idéer” (ibland)? Eller borde man låta alla vara ifred att utveckla sina länder vilket skulle vara idealt men funkar inte alltid samt skapar maktvakuum.

Just nu känner jag mest såhär: Varför släppte man ens kolonierna om man ändå ska lägga sig i allt, då är väl full makt bättre + är påtvingad demokrati särskilt demokratiskt?

Vet inte vad jag ska ta ställning för. Hatar svensk feministimperialism men Europa måste fortfarande utöva makt för någon måste styra. Samtidigt har Europa många egna inre problem som försvårar och försvagar resursfokuset utåt. Är det rätt att adoptera om dina egna barn är fucked up?

Och vad är att hjälpa på riktigt? Strukturera om ”fungerande” klansamhällen till individualiserade marknadsekonomier? Ensamhet vs Fattigdom……………………(Jag vet, jag är för privilegierad för att förstå Maslows behovstrappa).

Don’t @ me.

Juni

Vaknade i Karlskrona i helgen och det var så vackert. Nätter i maj och juni är den bästa tiden på året ändå men sover inte. Är så upprymd över människor och glad för alla vänner jag har och har fått, kommer ihåg när jag var 18 och hade bestämt mig för att följa Gud 100% och bad om att få fler kristna vänner haha. Det verkade omöjligt att hitta i Sverige då men det är inte det tydligen ändå. Sen så är världen också större än Sverige som tur är. Min syster klagade på att jag är bekväm och har för lite smärta i livet ”du har massa att göra du borde må mer skit” jo visst men livet är större än det och jag är så tacksam för det jag fått. Många delar av livet kommer ändå bestå av smärta så man får ta vara på de stunder man är skonad från den. ”Du är banal” ja men gör det något? Är glad för att min uppsats blev förlängd över sommaren för skulle få för mycket separationsångest om jag hade behövt lämna Teologin, vänner, Uppsala, familj och mitt jobb redan nu.